Kvällen kunde varit bättre. Det börjar dra ihop sig till resan på måndag. Mycket ska hinnas med att fixas i sista minuten, precis som vanligt. Att jag aldrig lär mig planera när det gäller sånt här...
Blev inspirerad av min ständiga resekompanjon Lotta, som glatt sms:ade mig igår kväll om att hon redan börjat packa. "Nu jäklar ska jag vara ute i god tid också", tänkte jag och planerade sista inköpen efter jobbet. Solkräm och After sun, växling av pengar, vattenfast mascara för att förhindra solblekta ögonfransar etc. Ulrika lovade hänga på och jag ville även passa på att ta en tur i klädaffärer. Ett nytt plagg med på resan är aldrig fel.
Men något gick fel på vägen. Jag upptäckte det när jag stod inne på Åhléns med famnen full av blivande inköp. Körkort och VISA-kort låg kvar på mitt skrivbord på jobbet. Vill lova att ett obegränsat antal svordomar kom genom huvudet (varav några även letade sig ut ur munnen på mig). Sen var min shoppingtur förstörd... Stackars Ulrika fick dra runt en sur unge som bara ville hem och äta resten av stadsturen. Jag var så himla trött på allt, tappade liksom helt glädjen.
Får nog göra ett nytt försök i morgon kväll mellan tvättarna. Kanske samköra med mathandlingen vi skulle behöva göra på Maxi...
Japp, Two representeras idag på Informatörsdagen av... MIG. Och Anna för tillfället, tidigare Jonas. Mycket trevligt. Men dagen började inte direkt bra med en magsjuk kollega som skulle bistått, en våldshandling av moi för att få upp trasigt blixlås på vår rollup och felparkerad företagsbil. Jisses!
Men nu så... Vi får förfrågningar om praktik, förklarar vikten av praktik för studenter och just nu dreglar vi över fikabordet som håller på att dukas upp. Negerbollar!!!
Anna uttrycker sin förtjusning: "som en skänk från ovan dukas nu fikabordet upp framför mina ögon. Inkl. negerbollar!!!!"
Just ja! Uddeholm Tooling vann Informatörspriset för effektiv kommunikation. Grattis!
Det är inte lätt att hinna hem till alla spännande OS-sändningar kvällstid. Räddaren i nöden just nu heter Svt Play. Det första jag gjorde när jag kom till föreningskansliet igår kväll var att starta upp internet och Svt Play. Sedan fick den stå på hela mötet, för jag ville INTE missa Charlotte Kallas 10 km sprint.
Och vilken tur jag hade gjorde så. Att missa ett medaljlopp hade varit surt. Men nu blev det inte så. Härligt! Första medaljen i OS. OCH vi slog Norges största hopp Marit Björgen. Synd att Anna Haag missade bronset, men ändå en kanoninsats.
Synd att stackars Marcus Hellner missade medaljen han så väl förtjänat när killarna körde 15 km sprint. Men i intervjun efteråt ska han ha all cred. Gräver inte ner sig utan ser framåt. Man måste våga chansa och det gjorde han. Nästa gång kanske det går vägen...
Hysteri kring Alla hjärtans dag. Varför? En dag man ska vara extra gulliga mot varandra, köpa dyra presenter och visa mer uppskattning än vanligt. Undrar bara en sak: varför? Man ska väl ändå uppskatta varandra och visa att man tycker om varandra hela året om?
Jag kanske låter extremt oromantisk när jag säger att jag inte riktigt köper grejen med Alla hjärtans dag. Och då har jag ändå sambo, så jag är ingen bitter singeltjej som känner sig ensam. Nej, jag förstår bara inte den hysteri som blir kring denna dag varje år. Känns mest som en ursäkt för alla blomsteraffärer att höja priset på röda rosor till nästan det dubbla.
För mig betyder det mer att få blommor en dag, ”bara för att jag tyckte du skulle ha dem” som Johan brukar säga. DET är kärlek.
Gårdagen spenderade jag med långfrukost framför tv:n. Sedan blev det stavgång ute i fina vintervädret med Ulrika med efterföljande fika. Då kom Johan hem och Marie tittade över. På kvällen åt vi ostkaka som vi fått smak på tidigare i veckan. Happy Sunday!
Vi var, minst sagt, inte ensamna ute i de värmländska skogarna igår. Norr om Filipstad var det lång karavan bara för att komma fram till parkeringen mitt ute i ingenstans. Men vilken folkfest! Vi klättrade upp i en snöhög, grävde ut och gjorde upp en skön eld. Sedan satt vi där hela dagen i solen; skrattade, pratade, drack och åt.
Just det, vi tittade lite på bilar som swischade förbi i en ohygglig fart också. Från tidig förmiddag till långt efter att solen gått ner stod vi där i kylan. Men med trevligt sällskap går det mesta bra. Själv njöt jag även av mina små värmepåsar som jag hade i vantar och stövlar. Verkligen värda sina 49 kr på Claes Ohlson.
Jag avslutade kvällen med att softa i soffan framför OS i Vancouver. Gäller att passa på när icke sportintresserad sambo ändå jobbade och sen tog ett glas öl med en polare. Perfekt slut på dagen. Synd att medaljerna uteblev i skidskytte bara. Men damkronorna vann ju ändå sin första hockeymatch :)
Svenska Rallyt denna helg i de värmländska skogarna. Vi har varit ute i solen och kylan hela dagen. Men dagen fick en spännande start innan vi ens kom fram i morse... Helt plötsligt låg vi i diket med minibussen.
Men med många starka karlar kom vi upp på vägen igen. Fint på rally när alla hjälper varandra.
På Maxi Bergvik har barnen en egen mejerihylla med yoghurt etc. Men jag såg nog alla vuxna som trånade förbi hyllan. Tror att de söta tigerförpackningarna även passar vuxna barn :-). Själv är jag skeptisk till alla dessa förpackningar som anpassas för barn. Har av erfarenhet lärt mig att dessa innehåller mycket socker. Så var det i alla fall förr på stenåldern när jag var liten...
Varma Hawaii-vindar i annars så snörika Vancouver, iskallt och flera meter höga snövallar i annars regnrika Värmland. Vad är det som händer egentligen? Det borde väl vara tvärtom? Men till skillnad från tidigare år har vi kallaste och mest snörika vintern i år. Jisses. Det var svårt att tro när jag läser mina tankar i början av december.
"Det regnar ute. Ingen överraskning eller nyhet. Trist i julmånaden." (blogginlägg från 4/12 2009)
Förutsättningarna har ändrats kan man väl lugnt säga... I dessa OS-tider är det tråkigt att se rubriker som "Varma vindar från Hawaii oroar" (www.dn.se) och "Hawaii-vindar över Vancouver" (www.svt.se). Helt ofattbart. De kan få lite av vår snö!
Tips: Vänster bild från www.dn.se, höger bild privat
Att träna box är väl ändå världens smartaste sätt att få ut överflödiga aggressioner??? Det tycker i alla fall jag. Tänk dig att du ser en person framför dig som du är väldigt irriterad på för tillfället. Skulle inte du också ta i lite extra då?? Tror jag nog.
Själv är jag starkast i benen, så jag älskar sparkarna mot mizarna. Lovely! Träningsväskan är packad och står bredvid skrivbordet på jobbet. Idag blir det box. Välkomna aggressioner! Bring it on!
I fredags tampades vi med alla andra galna människor som åker ut till Bergvik efter avslutad arbetsdag kl 17.00. Systemet och Maxi stod på besökslistan. Det blev en kort avstickare till Max, för att fylla på bränsle i en sambomage som kurrade. Men tänk så nöjd och glad han blev när han smakade nya Hot Creole fries till hamburgaren. Yummie! Väl hemma drog jag igång med att baka kladdkaka inför lördagens festligheter.
Lördag dag = städning, baka kladdkaka nummer 2, laga mat, hämta stolar från brorsan, förbereda kvällen.
Lördag kväll = F E S T! Tror knappt aldrig vi varit så många i lägenheten förut. Drygt 20 pers. Kul att så många hade möjlighet att komma J. Kvällen avslutades på lite olika håll för sällskapet; Pitcher’s, Harry’s och Röda Rummet.
Söndag = Festens baksida, städning. Sprängfyllda Maxi-papperskassar står nu i köket, väl sorterade på glas, burkar och kartong. Allt för enkelhetens skull den dagen vi kör bort allt… Tröstade mig med god hallonpaj och massor av vaniljsås hos brorsan och hans tjej.
En baksida, om jag får kalla det så, med att jobba som konsult är den ständiga tidrapporteringen. Självklart ett nödvändigt ont när man jobbar i projekt med begränsat antal timmar till förfogande, men ändå.
Då är det lite mysigt att mötas av ett trevligt meddelande på intranätet varje fredag. Det vill säga när veckans timmar är rapporterade och sparade i systemet.
Efter härliga core-passet (som gav extrem träningsvärk för den del) har jag och min ständiga träningskumpan Ulrika hamnat i vad som skulle kunna kallas härlig träningsyra. En liten avigsida vi dock upptäckt. Vi vill ha nya träningskläder!
Igår kväll var jag iväg och körde pass för första gången på nästan tre år. Jisses! Kommer inte riktigt ihåg varför jag slutade gå på pass, men jag tror det främst berodde på att jag fick infallet att springa Stadsloppet (vilket jag inte ser mig göra om). Pass-träningen övergick i enbart löpträning och stavgång. Sen gick jag aldrig tillbaka.
Träning utomhus är guld värd. Frisk luft gör under för kropp och själ, stavgång gör under för stel nacke och onda axlar. Perfekt för en kontorsråtta :).
Men nu är det dags att börja köra kombo. Träna ute OCH inne. Älskade nya core-passet på KGF Gymmix igår! Nästa vecka blir det nog en dubbel med core och box.
Äntligen lite skidåkning! Solen stod högt på himlen hela dagen i Hovfjället, det var lagom med folk och perfekt preparerade backar. Kylan senaste tiden verkar ha skrämt bort folk från skidåkningen, men idag trotsade jag, brorsan och hans tjej den iskalla luften. Kanske inte ideella förutsättningar temperaturmässigt, men inget som en varm dusch kunde bota när jag kom hem.
Så himla skönt att ha skidbackar hyfsat nära stan, eftersom man inte alltid har tid att åka bort i flera dagar. Jag lärde mig att åka skidor i Hovfjället och det var kul att vara tillbaka, eftersom vi senaste åren endast åkt i Sunne när vi haft en dag över.
Stor cred till Therése som åkte slalom för andra gången i sitt liv. Jag förstod hur pappa kände sig när jag skulle lära mig åka, för jag skrek exakt samma instruktioner till Therése som pappa skrek till mig för många år sen: "våga släppa på lite fart", "kör", "ta ut svängarna ordentligt".
All heder åt pappa som hade en envis elev i mig. Tack för ditt otroliga tålamod med mig! Och grattis till Therése för mycket fin skidåkning idag. Kristian var som vanligt otroligt duktig på skidorna, men akta dig lillebror så du inte ramlar ordentligt när du försöker showa med dina piruetter...
