Jag fortsätter att blogga på www.kommunicera.wordpress.com så följ mig gärna där istället :)

Kvällen kunde varit bättre. Det börjar dra ihop sig till resan på måndag. Mycket ska hinnas med att fixas i sista minuten, precis som vanligt. Att jag aldrig lär mig planera när det gäller sånt här...

Blev inspirerad av min ständiga resekompanjon Lotta, som glatt sms:ade mig igår kväll om att hon redan börjat packa. "Nu jäklar ska jag vara ute i god tid också", tänkte jag och planerade sista inköpen efter jobbet. Solkräm och After sun, växling av pengar, vattenfast mascara för att förhindra solblekta ögonfransar etc. Ulrika lovade hänga på och jag ville även passa på att ta en tur i klädaffärer. Ett nytt plagg med på resan är aldrig fel.

Men något gick fel på vägen. Jag upptäckte det när jag stod inne på Åhléns med famnen full av blivande inköp. Körkort och VISA-kort låg kvar på mitt skrivbord på jobbet. Vill lova att ett obegränsat antal svordomar kom genom huvudet (varav några även letade sig ut ur munnen på mig). Sen var min shoppingtur förstörd... Stackars Ulrika fick dra runt en sur unge som bara ville hem och äta resten av stadsturen. Jag var så himla trött på allt, tappade liksom helt glädjen.

Får nog göra ett nytt försök i morgon kväll mellan tvättarna. Kanske samköra med mathandlingen vi skulle behöva göra på Maxi...

Hysteri kring Alla hjärtans dag. Varför? En dag man ska vara extra gulliga mot varandra, köpa dyra presenter och visa mer uppskattning än vanligt. Undrar bara en sak: varför? Man ska väl ändå uppskatta varandra och visa att man tycker om varandra hela året om?

 

Jag kanske låter extremt oromantisk när jag säger att jag inte riktigt köper grejen med Alla hjärtans dag. Och då har jag ändå sambo, så jag är ingen bitter singeltjej som känner sig ensam. Nej, jag förstår bara inte den hysteri som blir kring denna dag varje år. Känns mest som en ursäkt för alla blomsteraffärer att höja priset på röda rosor till nästan det dubbla.

 

För mig betyder det mer att få blommor en dag, ”bara för att jag tyckte du skulle ha dem” som Johan brukar säga. DET är kärlek.

 

Gårdagen spenderade jag med långfrukost framför tv:n. Sedan blev det stavgång ute i fina vintervädret med Ulrika med efterföljande fika. Då kom Johan hem och Marie tittade över. På kvällen åt vi ostkaka som vi fått smak på tidigare i veckan. Happy Sunday!

Svenska Rallyt denna helg i de värmländska skogarna. Vi har varit ute i solen och kylan hela dagen. Men dagen fick en spännande start innan vi ens kom fram i morse... Helt plötsligt låg vi i diket med minibussen.

Men med många starka karlar kom vi upp på vägen igen. Fint på rally när alla hjälper varandra.

I fredags tampades vi med alla andra galna människor som åker ut till Bergvik efter avslutad arbetsdag kl 17.00. Systemet och Maxi stod på besökslistan. Det blev en kort avstickare till Max, för att fylla på bränsle i en sambomage som kurrade. Men tänk så nöjd och glad han blev när han smakade nya Hot Creole fries till hamburgaren. Yummie! Väl hemma drog jag igång med att baka kladdkaka inför lördagens festligheter.

 

Lördag dag = städning, baka kladdkaka nummer 2, laga mat, hämta stolar från brorsan, förbereda kvällen.

 

Lördag kväll = F E S T! Tror knappt aldrig vi varit så många i lägenheten förut. Drygt 20 pers. Kul att så många hade möjlighet att komma J. Kvällen avslutades på lite olika håll för sällskapet; Pitcher’s, Harry’s och Röda Rummet.

 

Söndag = Festens baksida, städning. Sprängfyllda Maxi-papperskassar står nu i köket, väl sorterade på glas, burkar och kartong. Allt för enkelhetens skull den dagen vi kör bort allt… Tröstade mig med god hallonpaj och massor av vaniljsås hos brorsan och hans tjej.

 

Det var den helgen det. Jisses vad fort det går.

En baksida, om jag får kalla det så, med att jobba som konsult är den ständiga tidrapporteringen. Självklart ett nödvändigt ont när man jobbar i projekt med begränsat antal timmar till förfogande, men ändå.

Då är det lite mysigt att mötas av ett trevligt meddelande på intranätet varje fredag. Det vill säga när veckans timmar är rapporterade och sparade i systemet.

En fullspäckad helg började igår, lördag. Jag bjöd släkten på hederligt tårtkalas, först smörgåstårta och sen vanlig gräddtårta med noblesse, hallon och björnbär.

Jag är ganska nöjd med mig själv, eftersom jag gjort tårtan själv. PLUS bakat kakor. Oroväckande huslig om jag får säga det själv, men det kanske beror på åldern...

Ikväll ska vi ut och käka, dricka gott och tacka av en kanonkollega. Det är alltid tråkigt när någon får lämna skutan, men den här gången känns det lite speciellt eftersom jag var med och pushade för att hon skulle börja här för ett år sedan. Det har inte varit en tråkig stund sedan dess :).

Så ikväll blir lite bitterljuvt för oss alla. Men mat och öl på Pitcher’s med (direktcitat av Vikky) ”några av stans bästa kollegor” är aldrig fel. Och alla orsaker till denna typ av företeelser välkomnas. Härligt!

Här är vi på väg till Trysil med jobbet feb.-09

Vill börja med att tacka så hemskt mycket för alla fina hälsningar på ett eller annat sätt idag. Det värmer :)

Födelsedagen har varit bra. En lagom lugn dag på jobbet, god och trevlig lunch på Blå tillsammans med Lina, givande arbetsmöte på eftermiddagen och en kanonskön kväll hemma hos föräldrarna. Mammas mat och bakverk är bland det godaste som finns. Och fina presenter fick jag också. Kabinväskan på bild var en välkomnande överraskning, men ack så välbehövlig. Min andra är totalt utsliten och jag är livrädd att handtaget ska flyga av varje gång jag använder den...

Presenten från sambon går inte heller av för hackor. En spadag för två, ridtur på islandshäst eller choklad- och vinprovning. Känner redan att det blir svårt att välja. Men vad vi än gör blir det kanon, vi gör ju något tillsammans. Mysigt!

... från nära och kära...

Välkommen för tidig trettioårskris eller? Nej, skulle jag nog inte säga att jag har. Inte än i alla fall. Ålder har liksom aldrig varit något jag haft noja över så varför börja nu? Vi får väl se om jag säger samma sak om ett år när jag ramlar över 30-strecket…

Men än så länge är det lugnt! Ser fram emot mammas goda tårta i morgon, fryst dajmtårta. Yummie. Min mamma är världsbäst på tårtor, så succén är ett faktum redan innan första tuggan är tagen.

Äntligen har jag lyckats få lite tid att rensa garderoben. Igår gjorde jag ett rejält svep och hade till slut hela dubbelsängen belamrad med klädhögar. Jisses! Nyttig upplevelse, för jag insåg att min garderob är översvämmad av linnen och har ett stort hål när det gäller t-shirts.

Nu åker kassen med kasserade kläder upp på vinden i väntan på min sortering, vad ska gå till insamling och vad ska kastas. En sak i taget. Viktigast var ju ändå att få undan allt jag inte använder i garderoben så jag vet vad jag behöver investera i framöver :)

Nu är jag besprutad än en gång. Senast var det mot svininfluensan och jisses vad ont det gjorde att få en spruta rakt in i muskeln. Denna jag tog idag känns ingenting. Gjorde inte det förra året i alla fall när jag tog den för att åka till Kap Verde. Dos nummer 2 är i kroppen och hejdå sprutan. Nu har jag fått mina doser av denna så det räcker resten av livet. Härligt!

Lite komiskt faktiskt. Innan förra årets två sprutor pga utlandsresa hade jag inte tagit spruta sen stelkrampssprutan i mellanstadiet. På ett år har jag tagit igen detta genom att sammanlagt ta fyra sprutor. Verkligen dagens ironi...

Jag hade en sån himla skön kväll igår. När jag kom hem från jobbet drog vi igång med matlagningen och käkade kvällsmat. Sedan dammade Johan medan jag tog hand om dammsugningen. Hur smidigt och snabbt gjort som helst! Det passar oss perfekt, eftersom vi båda tycker städning är bland det värsta som finns...

Kvällen avslutades med en underbar stavgångstur med Ulrika. Skönt att bli av med en massa spänningar i nacke och rygg. Tack vare snötäckta cykelvägar och modd gick det verkligen att ta i hur mycket som helst med stavarna, vilket min trötta nacke tackar mig för.

Jag har ibland svårt att be om hjälp. Men att ta eget ansvar är jag, och har alltid varit, noggrann med. Och jag förväntar mig samma sak av andra. MEN...

Alla är tydligen inte på samma nivå. Det är ibland lite väl enkelt att påbörja något och sedan bara lämna ifrån sig det halvfärdigt. Utan att berätta att det är halvfärdigt. Sånt kommer alltid tillbaka och bli surt efteråt. Men då kan man ju lämpa av det på någon annan igen att lösa det... I de flesta fall är denna "någon" numera jag. Drygt.

Var ute och tränade igår. Kändes hur bra som helst. Kom hem och värmde en "varma koppen"-gulasch. Då kom smärtan. Jag kunde knapp stödja på benet! Och bästa av allt, jag vet inte vad jag gjort...

Det blev högläge med benet resten av kvällen och nu väntar rehab (=vila) för till helgen ska jag och brorsan åka skidor och det kan bli LIIITTEE problematiskt med ett knasigt knä. Eller som jag ser det: det blir lite mer sport över det hela då ;)

Kom in strax efter åtta på kontoret i morse. Tog bakvägen, eftersom jag för ovanlighetens skull har bil till jobbet idag. Halkade mig fram till dörren, låste upp och kom in i värmen. Lämnade över kassen med beställda kläder till Anna och gick bort till mitt välstädade (NOT!) skrivbord.

 

Gick igenom mailhögen och hämtade sen en kopp te, mest för att värma händerna. Vid kvart i nio sållade jag mig till mängden av frukostnjutare. Kompletterade min tidigare miniskål med yoghurt och müsli med grov smörgås och te. Mums.

 

Resten av förmiddagen ägnades åt ett mycket givande kundmöte, vilket efterföljdes av en kanonmysig lunch på Vero tillsammans med en kompis och kollega.

 

Under eftermiddagen har jag sedan fixat och trixat en hel del med fakturering, projektledning och grafiskt arbete med Twos webbplats.

 

Tänk vad en dag på jobbet går fort ibland. Och tänk om alla gick lika fort... Nu är det snart dags för hemfärd!

Måndag-torsdag: Hemma magsjuk
Fredag: Tillbaka på jobbet
Lördag: Ikea och Bergvik, middag hos brorsan med sambo
Söndag: Träningsrunda med Ulrika, pyssel hemma

Sammanfattning: Lugn vecka med ofrivillig viktminskning och extremt tråkig mat, vilket dock togs igen på helgens nachos. Fick än en gång konstaterat att Ikea en lördag är lika med livsfarligt och idiotiskt. Skrikande ungar och extremt långa köer...

Nog för att det är svinkallt ute, men ärligt... I vårt sovrum är det aldrig varmare än 18 grader längre. Att fönstren saknade ordentlig isolering märkte vi redan förra vintern, men jag tycker att det bara blir värre och värre. Därför fick jag låna en värmefläkt av pappa när jag var hemma en sväng idag. Snällt, men det ska egentligen inte behövas i hyreslägenhet.

Vi lever idag med:
- gammal och icke förslutbar anordning för ventilation direkt under fönsterskivan, vilket varannan dag skapar kondens och is (!)
- extremt drag från fönstren
- dålig värme på elementet (förmodligen pga åldrig årgång och slitage)

Nu har jag däremot drygt 20 grader, för fläkten har gått för fullt sedan jag kom hem i eftermiddags ;). Men ärligt, ska det få vara såhär???