Vår Ruset i Karlstad gick precis som jag hade planerat. Med andra ord, vi stod och tittade på när andra ansträngde sig till sitter yttersta i den snirkliga banan som lagts upp. Jag och Anna stod utmed banan som stöd till våra kära kollegor som "sprang", vissa mer än andra... Ida sprang på en imponerande tid, Anette och Lotta tog det lite lugnare men var lättare att fotografera.

Annars var det ganska många kända ansikten som sprang förbi. Min kompis Ulrika var en av dem, där hon svischade förbi på lätta steg. Jag saknade dock dina stavar, Ulrika! Du hade ju lovat solbrillor, keps och stavar...

Jag tycker nog att vi på "rätt sida" av randiga bandet hade det bäst. Anna, jag och Vikky G bara stod och njöt av att se andra anstränga sig. Det räcker med den promenad vi fick till och från Herrhagen (med mina goda chokladkakor som färdkost...). Inte lätt att ta sig fram dock. Vikky G uttryckte sig bäst när hon sa att hon inte kom fram på grund av "allt kvinnofôlk" som var i vägen". Fint sagt!