Vi hade kvällen planerad, jag och Ulrika: en tur med stavarna runt Lambergstjärn och sedan en mysig tjejmiddag hos Anna med soppa och hembakat bröd. Det blev inte riktigt så...

Egentligen borde vi anat oråd redan på väg ner till Lambergstjärn, då Ulrikas stavar pajade och inte gick att laga. Som tur var är folk dåliga på att plocka upp efter sina hundar, så de trasiga stavarna åkte rakt ner i skiten... Mina däremot höll jag hårt i. Köpta på Maxi-rea, funkar klockrent i alla väder.

Vi struntade i turen runt tjärnet och gick direkt hem till Anna. Där möttes vi av en låst dörr och en tom lägenhet. Ett par sms senare och irriterande minuter utanför på en bänk resulterade i att vi kunde glömma den mysiga tjejmiddagen. Miss i kommunikationen och Anna var kvar ute på sin kolonilott. Snacka om att vi var i upplösningstillstånd.

I ren utmattning (och för att köpa oss lite tid för att komma på vad vi skulle äta) blev det en rask promenad runt Lambergstjärn i alla fall. Självklart vände och vred vi på situationen, som mer och mer kantades av irritation och utmattning p.g.a. ökande hunger.

Svaret blev Konsum med mottot "så lite tillagning som möjligt". Ett tips jag lärt mig sedan tidigare är att inte handla när man är hungrig. Tjena... Så sant som det är sagt. Vi hittade till en början ingenting vi ville ha och när vi kom på det höll vi på att leta ihjäl oss efter lite vaniljsås till hallon- och björnbärspajen vi skulle ha. Måste ju trösta oss med nåt...

Efter mycket om och men fick vi till slut vår mat och först då började vi känna oss som folk igen. Man kan väl lugnt konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig... Men vi var nöjda till slut i alla fall.