Sitter just nu på tåget mitt ute i ingenstans på väg hem från en kort sväng till Stockholm över eftermiddagen. Solen skiner, snön yr och jag sneglar avundsjukt på en kille snett framför mig. Han dricker kaffe och äter chokladboll. Om han skulle somna... Verkar tyvärr inte så men drömma kan jag ju...

Turen till Stockholm bjöd på en hel del. Mycket blåst, förstås. Hade självklart problem att hitta och blev tjenins med både vaktmästare, byggarbetare och Per Moberg som sprang förbi mig i trappan. Det kliade i hela mig och jag ville ropa efter honom: "Vad blir det för mat!". Stod dock emot denna impuls och ringde helt enkelt upp kunden jag skulle träffa.

En trött och halvt flämtande Sofia: Nu har jag sprungit hela trapphusets alla 5 våningar upp och det finns inget skyltat om vart ni är.
Fredrik på gate46: Vad sägs om att du bara vänder dig om så har du kommit rätt. (Han stod ca 2 meter ifrån mig och skrattade)

Härligt det där med vikten av ett gott första intryck... Hahaha. Själv kände jag mig totalt bortblåst (haha). Men det var ett lyckat möte och jag gick därifrån med nästintill magkramp efter alla skratt. Skrattet fastnade dock i halsen när jag kom ut genom dörren och möttes av snöstormen utanför. "Dämit - nu måste jag hålla mig inomhus till tåget går", tänkte jag. Inte mig emot :). Vädret ser ut att fortsätta som det börjat idag; ena stunden skiner solen, nästa vräker snön ner. Härligt med aprilväder.