Att uppdatera status i Facebook och på MSN är nog krångligt att komma ihåg. Och folk i min närvaro är minst sagt snabba att påpeka när jag missat... Därför orkar inte jag, till skillnad från många av mina kollegor, hålla på med Twitter. Det blir prestationsångest jag inte orkar med.

MEN. Tack vare Anna finns jag nu i alla fall med på Twitter. Eller rättare sagt, mina kommentarer finns där. Så frågan är: twittrar jag eller inte?