Jag tycker om hundar. Ta bara svärfars störtcharmiga golden som nästan välter en när man kommer in genom dörren, svärmors lilla Rocky som utan förvarning hoppar upp i knät, Katrins busiga Soia eller Annas Diezel som är den största  morsgris jag någonsin träffat.

Men jag tycker verkligen inte om slarviga hundägare! De som aldrig plockar upp efter sina hundar ute i naturen. Hur tänker man då??? "Jag skiter i det", förmodligen och bokstavligen... Men jag tycker det är otroligt dålig stil. Skulle ni strunta i att plocka upp om det gällde barn?! Tror jag nog inte, men jag kan ju ha fel...

Det finns inget äckligare när man på sommaren går på gräsmattor och andra grönytor. Plötsligt byts idyllen ut mot en mer illaluktande, som förföljer en resten av dagen.

Skärpning, alla slarviga hundägare! Kan ni inte ta hand om ALLT som har med er hund att göra ska ni inte ha hund.

(Haha. Jag låter som en sån där sur tant som skriver insändare i tidningen...)