Jag kände mig som ett litet barn på nytt. Tro det eller ej... Extremt välbalanserad lindansare, akrobat som gjorde konster med ett rep 10 m ovanför marken, jonglör som såg ut att ha bollarna fastklistrade på händer och huvud samt skön operamusik i bakgrunden. Det är cirkusopera. En flashback från min barndom blandades med mina upplevelser från operans värld som vuxen. Riktigt häftig upplevelse.

Det började med att vi fick gå in sceningången på Värmlandsoperan. Så jag skulle kunna säga att jag har stått på Värmlands operascen nummer ett (haha). Inte alla som har fått vara med om det. Den dryga timmen som följde satt jag och förundrades över den skicklighet som ligger bakom blandningen av cirkus och opera. För mig är opera något som absolut inte passar barn, men när man distraheras av lindansare, akrobater, ballonger och liknande insåg jag den smarta baktanken med hela konceptet. Att få barn att introduceras till en av vuxenvärldens kanske mest strikta och speciella kulturform. Så otroligt smart!

Jag var supernöjd och skrattade ett x antal gånger under föreställningen. Den mysiga och brytande avslutningen var gräddan på moset. En gigantisk ballong slängdes ut i publiken, till alla barns (och vissa vuxnas) förtjusning. Utanför mötte jag Ulrika, som bjöd med mig på detta annorlunda event. Hon hade en helt annan upplevelse av föreställningen. "Jag har en enda fobi... mot ballonger!" Stackaren hade suttit på spänn på gränsen till att ställa sig upp och gå ut under hela föreställningen. Bra initiativ och engagemang, Ulla! Och stor eloge att du orkade sitta kvar och se föreställningen.