Visst är det alltid bra att få ut aggressioner på ett sätt. Så länge ingen skadas, det vill säga... Jag har de senaste två åren lärt mig att jag får ut mina aggressioner genom en joggingrunda. Det funkar varje gång. Dessutom tackar min kropp och tar emot extra hårda träningen plus att jag får frisk luft. Kan nästan inte bli bättre. Eller?

Bästa vore väl i och för sig om jag slapp bli så arg att jag kan springa hur länge som helst. Tänk om det bara kom naturligt ändå. Men icke.

Idag var jag arg på min hyresvärd. Hade ett samtal med honom om fönsterhandtag som var lösa i mitt sovrum, en trasig fläkt i köket och en planka som är borta (gör att vi inte kan köra in med bilen på gården utan att skrapa i underredet). Under samtalet kände jag mer och mer hopplösheten växa. Han hade så dumma kommentarer på allt och det kändes som om han trodde jag hade haft sönder alla mina grejer själv. Och det har jag då rakt inte. Jag tycker jag har fått stå ut med mycket utan att klaga ett ljud. Helrenovering av utsidan på huset i nästan 10 veckor, jag säger inget mer...

Nej, då är det skönt att få ut lite aggressioner. Gå ut och springa, rensa hjärnan och köra slut på kroppen. Håller hårt på mitt motto just nu: "Det ordnar sig alltid" och det kommer det här också göra.